Morgan Ohlson
2007-05-14 09:21:36 UTC
*** Expertis och omdöme ***
Expertis är att veta alla detaljer. På i stort sett samtliga av forskningens
områden finns horder av experter som kan varje rimlig och orimlig detalj.
Men dessa forskare är just samlare av data, laboranter och rapportörer medan
endast få av dem egentligen odlar omdöme.
Tittar vi på forskarnas personlighet är de flesta av dem inte särskilt
utåtriktade, sällan särskilt pedagogiska och saknar överblick. Känner ni
igen uttrycken?
# Fackidiot
# Att inte se skogen för träden
Jag minns 70-talets skola där vi fick lära om en Svensk historia, särskilt
från 1300-talet och bakåt, som redan mellan tumme och pekfinger teddes sig
fullständigt omöjlig. Men, det fanns historie-experter och de fick bestämma.
(barn som baserat enbart på logik ifrågasatte detta fick förstås bannor och
åthutningar)
Idag har historien i stora delar skrivits om.
Andra personer med överblickande eller politiska intressen ägnar naturligen
betydligt mer tid åt att förstå helhet, granska system och att värdera hur
"skogen som helhet fungerar och dess roll på jorden". Politiker och
analytiker blir förstås också fackidioter, men de blir det oftast omvänt,
dvs att de i olyckliga fall glömmer detaljerna och frossar i färgglada
prognoskurvor eller fantastiska work-shop-arrangemang. Även journalister bör
nog nämnas bland överblickande yrken.
När vi läser rapporter eller artiklar så finner vi ofta punktlistor, rader
av faktorer eller påstådda samband. Men, betydligt mer sällan diskuteras
punkternas inbördes vikt. Dels är det ofta svårt att bedöma och dels skapar
det strid att i sak värdera betydelsen av olika fakta. Det blir så tydligt
och alla har sin "tro".
Fortfarande idag finns det de som menar att detalj-experterna är de som kan
överblicka de svåra besluten bäst, men den tiden är förbi. Helt förbi.
Funktionsanalyser har länge kunnat göras mycket avancerade. Mjuk eller
abstrakt matematik (avancerad överslagsberäkning) fungerar också ofta
häpnadsväckande bra även i sammanhang där somliga påstår det inte går att
räkna alls (typ pianostämmarproblemet). I vissa sammanhang kan vi ta hjälp
av datorer för avancerade prognoser, t.ex livscykelstudier som är så
komplexa att knappast någon normal person kan greppa hälften av det. Till
detta kommer ny forskning inom s.k spelteori och även psykologiskt resp.
socialt beslutsfattande. Det innebär att det idag växer fram omfattande
kunskaper om exakt vilken sorts missbedömningar människor gör.
Intellektuella fällor vi går i när vi ska ta avgörande, svåra beslut. Idag
byggs alltså upp stora mängder data just om människans naturliga felbarhet
och hur man kan kompensera den. Minst 1 Nobelpris har redan utdelats för
flera år sedan angående just detta.
Nationer och universitet som tar fasta på detta och utvecklar
samverkansformer mellan detaljexperter och beslutsfattar-experter kommer
sannolikt att kunna nå nya spännande framgångar. Detljexperterna måste inse
att de endast kan detaljerna och även t.ex politiker måste i allt högre grad
inse att de inte kan lulla omkring i sin politiker-bubbla. Historiskt vet vi
att "nyfödda tekniknationer" ofta just suger upp nya kunskaper under sin
tekniska ungdom. Det talar mot Europa och t.ex USA.
När jag numer träffar på detaljexperter respektive
"helikopterperspektiv-arbetare" som slår vakt om en egen domän med
specialanpassade härskartekniker kan jag inte hjälpa det. Jag ser dem som
föråldrade dinosaurier och det spelar ingen roll hur kunniga de är på "sitt
område" eftersom frågan ändå uppstår om de lyckas producera mer än det som
de blockerar?
Morgan O.
Expertis är att veta alla detaljer. På i stort sett samtliga av forskningens
områden finns horder av experter som kan varje rimlig och orimlig detalj.
Men dessa forskare är just samlare av data, laboranter och rapportörer medan
endast få av dem egentligen odlar omdöme.
Tittar vi på forskarnas personlighet är de flesta av dem inte särskilt
utåtriktade, sällan särskilt pedagogiska och saknar överblick. Känner ni
igen uttrycken?
# Fackidiot
# Att inte se skogen för träden
Jag minns 70-talets skola där vi fick lära om en Svensk historia, särskilt
från 1300-talet och bakåt, som redan mellan tumme och pekfinger teddes sig
fullständigt omöjlig. Men, det fanns historie-experter och de fick bestämma.
(barn som baserat enbart på logik ifrågasatte detta fick förstås bannor och
åthutningar)
Idag har historien i stora delar skrivits om.
Andra personer med överblickande eller politiska intressen ägnar naturligen
betydligt mer tid åt att förstå helhet, granska system och att värdera hur
"skogen som helhet fungerar och dess roll på jorden". Politiker och
analytiker blir förstås också fackidioter, men de blir det oftast omvänt,
dvs att de i olyckliga fall glömmer detaljerna och frossar i färgglada
prognoskurvor eller fantastiska work-shop-arrangemang. Även journalister bör
nog nämnas bland överblickande yrken.
När vi läser rapporter eller artiklar så finner vi ofta punktlistor, rader
av faktorer eller påstådda samband. Men, betydligt mer sällan diskuteras
punkternas inbördes vikt. Dels är det ofta svårt att bedöma och dels skapar
det strid att i sak värdera betydelsen av olika fakta. Det blir så tydligt
och alla har sin "tro".
Fortfarande idag finns det de som menar att detalj-experterna är de som kan
överblicka de svåra besluten bäst, men den tiden är förbi. Helt förbi.
Funktionsanalyser har länge kunnat göras mycket avancerade. Mjuk eller
abstrakt matematik (avancerad överslagsberäkning) fungerar också ofta
häpnadsväckande bra även i sammanhang där somliga påstår det inte går att
räkna alls (typ pianostämmarproblemet). I vissa sammanhang kan vi ta hjälp
av datorer för avancerade prognoser, t.ex livscykelstudier som är så
komplexa att knappast någon normal person kan greppa hälften av det. Till
detta kommer ny forskning inom s.k spelteori och även psykologiskt resp.
socialt beslutsfattande. Det innebär att det idag växer fram omfattande
kunskaper om exakt vilken sorts missbedömningar människor gör.
Intellektuella fällor vi går i när vi ska ta avgörande, svåra beslut. Idag
byggs alltså upp stora mängder data just om människans naturliga felbarhet
och hur man kan kompensera den. Minst 1 Nobelpris har redan utdelats för
flera år sedan angående just detta.
Nationer och universitet som tar fasta på detta och utvecklar
samverkansformer mellan detaljexperter och beslutsfattar-experter kommer
sannolikt att kunna nå nya spännande framgångar. Detljexperterna måste inse
att de endast kan detaljerna och även t.ex politiker måste i allt högre grad
inse att de inte kan lulla omkring i sin politiker-bubbla. Historiskt vet vi
att "nyfödda tekniknationer" ofta just suger upp nya kunskaper under sin
tekniska ungdom. Det talar mot Europa och t.ex USA.
När jag numer träffar på detaljexperter respektive
"helikopterperspektiv-arbetare" som slår vakt om en egen domän med
specialanpassade härskartekniker kan jag inte hjälpa det. Jag ser dem som
föråldrade dinosaurier och det spelar ingen roll hur kunniga de är på "sitt
område" eftersom frågan ändå uppstår om de lyckas producera mer än det som
de blockerar?
Morgan O.