Neo
2007-09-15 10:13:23 UTC
Vad vill socialismen egentligen ? Enligt min mening, vill den skapa en ny
människa, ett nytt samhälle och därmed en ny typ av parti. Inte ett parti
som "förklarar världen utan förändrar världen", som Marx sade. Det
förplikter så mycket att jag tror att det är en utopi. Partier kan inte
förändra världen, inga kollektiva organisationer kan förändra världen, i
annan mening än att förstöra den. Inte behöver det vara så, om människan är
god, så är stora organisationer en fördel. När var människan god ?
Ett vanligt parti fungerar som ett företag, som en affär. Som kund har du
inget att säga till om på snabbköpet. Du har inget att göra i deras lager, i
personalrummet, eller något att göra med hur de lägger upp sin verksamhet,
eller deras mål. Du ger dem vad du har. och får ta vad de har att ge dig.
Försök att ändra på spelreglerna, leder till att de visar dig på dörren.
Socialism ska fungera på ett annat sätt. Som Marx förklarade, så ska den
bygga på våra intressen. Partiet ska vara underställt våra intressen, såväl
som dess medlemmar. Låter som en idiotisk utopi egentligen.
Partiet ska med andra ord, fungera som ett byalag, där de säger att DU har
rätt eller fel, att de stödjer DINA INTRESSEN. Inte att de säger " Vi har
tagit emot dina klagomål, vi kan inte ta ställning till din personliga
konflikt, men vi ska fundera om det FÖR VÅR del påverkar vårt sätt att
arbeta".
Precis som livsmedelsaffären. Du lämnar vad du har, och får vad de har att
ge. Byalaget däremot ser efter dina intressen, affären säljer vad den har,
inte nödvändigtvis vad du behöver. Det finns en annan skillnad där också.
Man kan säga att dina behov och din vilja genomgår en transformation i
affären/partiet, när du lämnar över vad du har.
Ditt ärende avidentifieras. Du kan aldrig ha RÄTT inför partiet, eller
affären, men du kan ha fel. Ditt ärende tillhör inte längre dig, från den
stund du lämnat över det. Om det ligger i särintressets nytta, kan ditt
ärende antas; gör det inte det, så kommer ärendet att avvisas, med en
svepande formulering.
Byalaget däremot, kommer att driva ditt ärende, som DITT ärende, ända till
slutet. Ärendet tillhör hela tiden dig. Byalagets egennytta påverkar inte
ärendet, eller uppslukar det, transformerar det. Byalaget kan tom driva ditt
ärende, trots att de anser att de personligen inte tycker att de känner för
det, men därför att du är medlem i byalaget, om inte ärendet går emot
byalagets intressen. Dina intressen är byalagets, om inte intressena skiljer
sig. Så fungerar en fackförening också. Egentligen.
Om ett parti fungerade på detta sätt, vore det den nya typ av parti som Marx
talade om. Vi kan enkelt konstatera att det inte finns någon sådan typ av
parti.Har heller aldrig funnits. Ändå fortsätter kommunister att tala om
detta, som att det är en självklarhet, och ett sedan länge välgrundat och
oantastligt faktum, som skiljer deras partier från de andra.
Detta ligger till grund för att de sedan kan gå vidare till nästa steg i
argumentationen; De är dina företrädare, och ÚPPHÄVER alla andra
företrädares anspråk på att vara representativa. De anser därmed att de har
rätt att vara statsbärande parti, då parallella organisationer för att
representera intressen är onödiga och självmotsägande. Flera parallella
byalag/fackföreningar, kan inte fungera, om det gäller att representera
intressen, snarare än icke förpliktande löst tyckande.
Varför blev då aldrig de socialistiska partierna en ny typ av parti ? Jag
tror aldrig att människan av egen vilja ska kunna bygga upp något gott.
Däremot har det aldrig varit något problem för människan att bygga upp något
ont och stort.
Man drömde länge om en union av stater, en världsfederation, eller
åtminstone en Europafederation. Men den parlamentariska vägen gick det
aldrig, trots säkert 100 år av drömmar om denna demokrati. Istället fick vi
EU, en parodi på demokrati. Detta ligger närmare människans destruktiva
karaktär, för EUs parlament saknar beslutanderätt.
Människan har en inneboende talang för att förstöra. Det första ett barn lär
sig är att förstöra sina leksaker. Det är först när barnet börjar bli ca 8-9
år de börjar kunna laga sina leksaker.
Denna talang odlas hos många till att bli ett personlighetsdrag. De skaffar
sig utbildning till att förstöra. Någon utbildning att ställa till rätta har
de inte. Denna grupp människor kallas "myndighetspersoner".
Partierna har bildats egentligen för att åtgärda de negativa verkningarna av
hur myndigheterna fungerar, men har istället blivit avbilder av hur
myndigheterna fungerar.
Jag tror inte att det någonsin kommer att bildas någon ny typ av partier.
Jag tror om jag anslöt mig till ett parti, att jag inte skulle kunna blogga
mer. Kanske inte nödvändigtvis i form av något förbud, men genom att jag
blir en del av ett protokollskrivande lågproduktivt kollektiv, som saknar
ambitioner att förändra världen.
Jag tror att när de enskilda skrivarna dominerar debattklimatet, och
partierna tvingas att bli kadrer, med 100% debattörer, då kan partierna
förändra världen. Men då har vi ju redan förändrat världen istället för att
bara nöja sig med att förklara den..
människa, ett nytt samhälle och därmed en ny typ av parti. Inte ett parti
som "förklarar världen utan förändrar världen", som Marx sade. Det
förplikter så mycket att jag tror att det är en utopi. Partier kan inte
förändra världen, inga kollektiva organisationer kan förändra världen, i
annan mening än att förstöra den. Inte behöver det vara så, om människan är
god, så är stora organisationer en fördel. När var människan god ?
Ett vanligt parti fungerar som ett företag, som en affär. Som kund har du
inget att säga till om på snabbköpet. Du har inget att göra i deras lager, i
personalrummet, eller något att göra med hur de lägger upp sin verksamhet,
eller deras mål. Du ger dem vad du har. och får ta vad de har att ge dig.
Försök att ändra på spelreglerna, leder till att de visar dig på dörren.
Socialism ska fungera på ett annat sätt. Som Marx förklarade, så ska den
bygga på våra intressen. Partiet ska vara underställt våra intressen, såväl
som dess medlemmar. Låter som en idiotisk utopi egentligen.
Partiet ska med andra ord, fungera som ett byalag, där de säger att DU har
rätt eller fel, att de stödjer DINA INTRESSEN. Inte att de säger " Vi har
tagit emot dina klagomål, vi kan inte ta ställning till din personliga
konflikt, men vi ska fundera om det FÖR VÅR del påverkar vårt sätt att
arbeta".
Precis som livsmedelsaffären. Du lämnar vad du har, och får vad de har att
ge. Byalaget däremot ser efter dina intressen, affären säljer vad den har,
inte nödvändigtvis vad du behöver. Det finns en annan skillnad där också.
Man kan säga att dina behov och din vilja genomgår en transformation i
affären/partiet, när du lämnar över vad du har.
Ditt ärende avidentifieras. Du kan aldrig ha RÄTT inför partiet, eller
affären, men du kan ha fel. Ditt ärende tillhör inte längre dig, från den
stund du lämnat över det. Om det ligger i särintressets nytta, kan ditt
ärende antas; gör det inte det, så kommer ärendet att avvisas, med en
svepande formulering.
Byalaget däremot, kommer att driva ditt ärende, som DITT ärende, ända till
slutet. Ärendet tillhör hela tiden dig. Byalagets egennytta påverkar inte
ärendet, eller uppslukar det, transformerar det. Byalaget kan tom driva ditt
ärende, trots att de anser att de personligen inte tycker att de känner för
det, men därför att du är medlem i byalaget, om inte ärendet går emot
byalagets intressen. Dina intressen är byalagets, om inte intressena skiljer
sig. Så fungerar en fackförening också. Egentligen.
Om ett parti fungerade på detta sätt, vore det den nya typ av parti som Marx
talade om. Vi kan enkelt konstatera att det inte finns någon sådan typ av
parti.Har heller aldrig funnits. Ändå fortsätter kommunister att tala om
detta, som att det är en självklarhet, och ett sedan länge välgrundat och
oantastligt faktum, som skiljer deras partier från de andra.
Detta ligger till grund för att de sedan kan gå vidare till nästa steg i
argumentationen; De är dina företrädare, och ÚPPHÄVER alla andra
företrädares anspråk på att vara representativa. De anser därmed att de har
rätt att vara statsbärande parti, då parallella organisationer för att
representera intressen är onödiga och självmotsägande. Flera parallella
byalag/fackföreningar, kan inte fungera, om det gäller att representera
intressen, snarare än icke förpliktande löst tyckande.
Varför blev då aldrig de socialistiska partierna en ny typ av parti ? Jag
tror aldrig att människan av egen vilja ska kunna bygga upp något gott.
Däremot har det aldrig varit något problem för människan att bygga upp något
ont och stort.
Man drömde länge om en union av stater, en världsfederation, eller
åtminstone en Europafederation. Men den parlamentariska vägen gick det
aldrig, trots säkert 100 år av drömmar om denna demokrati. Istället fick vi
EU, en parodi på demokrati. Detta ligger närmare människans destruktiva
karaktär, för EUs parlament saknar beslutanderätt.
Människan har en inneboende talang för att förstöra. Det första ett barn lär
sig är att förstöra sina leksaker. Det är först när barnet börjar bli ca 8-9
år de börjar kunna laga sina leksaker.
Denna talang odlas hos många till att bli ett personlighetsdrag. De skaffar
sig utbildning till att förstöra. Någon utbildning att ställa till rätta har
de inte. Denna grupp människor kallas "myndighetspersoner".
Partierna har bildats egentligen för att åtgärda de negativa verkningarna av
hur myndigheterna fungerar, men har istället blivit avbilder av hur
myndigheterna fungerar.
Jag tror inte att det någonsin kommer att bildas någon ny typ av partier.
Jag tror om jag anslöt mig till ett parti, att jag inte skulle kunna blogga
mer. Kanske inte nödvändigtvis i form av något förbud, men genom att jag
blir en del av ett protokollskrivande lågproduktivt kollektiv, som saknar
ambitioner att förändra världen.
Jag tror att när de enskilda skrivarna dominerar debattklimatet, och
partierna tvingas att bli kadrer, med 100% debattörer, då kan partierna
förändra världen. Men då har vi ju redan förändrat världen istället för att
bara nöja sig med att förklara den..