Discussion:
Epigenetikens konsekvenser
(too old to reply)
Morgan Ohlson
2007-05-02 12:31:05 UTC
Permalink
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda egenskaper.
Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra hur generna omsätts i
individens predisposition typ...

Lyssna på programmet från vetenskapsradion
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...

Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.

Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar egenskaperna hos det
barn som senare föds (i vissa, kanske alla lägen. Exakt vet vi inte ännu).


Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott. Personen döms för
brottet och står inför 10 års fängelse.

Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att fängelsevistelsen
kommer att skada personens kommande barn.

Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att dennes senare
kommande barn skadas?

Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera barnet som sedan
föds för att det skadats genom sin förälder som på så vis överfört "sämre"
egenskaper till barnet?


Morgan O.
Per Blomqvist
2007-05-02 19:59:30 UTC
Permalink
Post by Morgan Ohlson
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda egenskaper.
Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra hur generna omsätts i
individens predisposition typ...
Lyssna på programmet från vetenskapsradion
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...
Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.
Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar egenskaperna hos det
barn som senare föds (i vissa, kanske alla lägen. Exakt vet vi inte ännu).
Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott. Personen döms för
brottet och står inför 10 års fängelse.
Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att fängelsevistelsen
kommer att skada personens kommande barn.
Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att dennes senare
kommande barn skadas?
Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera barnet som sedan
föds för att det skadats genom sin förälder som på så vis överfört "sämre"
egenskaper till barnet?
Morgan O.
Jag har en kusin, vars mamma var knarkare. Och ja, han vaggade när han
gick.. (kan ju bero på att han var Stockholmare oxå) Ungeför som de
hönsen forskarna inom "epigenetik"?

Din hypotes, att enbart fruktan hos fader skulle trigga ett negativt
utfallet hos barnet?

Finns ett ord för detta, "arvs-synd"?
(vilket vissa monarkister kanske kan förorda, inte jag)

Man ärver fö inte faderns intelligens (snarare moderns).
Morgan Ohlson
2007-05-03 09:08:35 UTC
Permalink
Post by Per Blomqvist
Post by Morgan Ohlson
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda egenskaper.
Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra hur generna omsätts i
individens predisposition typ...
Lyssna på programmet från vetenskapsradion
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...
Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.
Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar egenskaperna hos det
barn som senare föds (i vissa, kanske alla lägen. Exakt vet vi inte ännu).
Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott. Personen döms för
brottet och står inför 10 års fängelse.
Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att fängelsevistelsen
kommer att skada personens kommande barn.
Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att dennes senare
kommande barn skadas?
Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera barnet som sedan
föds för att det skadats genom sin förälder som på så vis överfört "sämre"
egenskaper till barnet?
Morgan O.
Jag har en kusin, vars mamma var knarkare. Och ja, han vaggade när han
gick.. (kan ju bero på att han var Stockholmare oxå) Ungeför som de
hönsen forskarna inom "epigenetik"?
Din hypotes, att enbart fruktan hos fader skulle trigga ett negativt
utfallet hos barnet?
En fängelsevistelse är ju många saker som:
# passivitet
# asocialt
# kärleksbefriat
# reducerad kommunikation
# innåtriktat (kan sannolikt skada vissa personlighetstyper påtagligt)
Post by Per Blomqvist
Finns ett ord för detta, "arvs-synd"?
(vilket vissa monarkister kanske kan förorda, inte jag)
Man ärver fö inte faderns intelligens (snarare moderns).
Barnet kanske skulle kunna tänkas bli... (vild gissning)

# anpassningsproblem
# innåtvänt
# dålig kontakt med egna känslor mm.


Morgan O.
Samir Hajdari
2007-05-04 10:44:10 UTC
Permalink
Post by Morgan Ohlson
# passivitet
# asocialt
# kärleksbefriat
# reducerad kommunikation
# innåtriktat (kan sannolikt skada vissa personlighetstyper påtagligt)
Hm ... En fängelsevistelse är alltså inte helt olik det "liv" som du och
många andra sysslolösa parasiter för, när ni inte gör annat än bara sitter
vid datorn, och endast "kommunicerar" med andra hjon här på swnet! För tänk
på en sak; hur aktiv, social, kärleksfull, kommunikativ och utåtriktad irl
har du blivit sedan du började ruttna vid datorn, med alla dina
swnet-postningar?

S
Morgan Ohlson
2007-05-21 10:01:20 UTC
Permalink
Post by Samir Hajdari
Post by Morgan Ohlson
# passivitet
# asocialt
# kärleksbefriat
# reducerad kommunikation
# innåtriktat (kan sannolikt skada vissa personlighetstyper påtagligt)
Hm ... En fängelsevistelse är alltså inte helt olik det "liv" som du och
många andra sysslolösa parasiter för, när ni inte gör annat än bara sitter
vid datorn, och endast "kommunicerar" med andra hjon här på swnet! För tänk
på en sak; hur aktiv, social, kärleksfull, kommunikativ och utåtriktad irl
har du blivit sedan du började ruttna vid datorn, med alla dina
swnet-postningar?
Skälet till att jag började debattera var ju egentligen att utstötningen
aktivt mot mig startade omkring 1996. Den stegrades alltså dramatiskt när
jag tog ut mitt slutbetyg.

I samband med det förlorade jag merparten av mina dåvarande "vänner" (?).
Jag aktiverade mig på andra vis, men förföljdes även där av mobbning, dvs
att jag sedan fick tid över, vilket jag inte alls hade önskat.

Mitt debatterande är ORSAKAT AV mobbning /förföljelse, inte tvärt om. Jag
har aldrig "stannat inne" av något behov av ensamhet. Men, efter att jag
isolerades -96 så försvann ju en stor del av vittsen med att gå utanför
dörren. Numer blir det mest affären och naturen... men det är alltså inget
val som jag har gjort själv. Det handlar mer om en Svensk variant av
husarrest.

http://groups.google.se/group/swnet.politik/browse_frm/thread/51ded133c2aea128/e5844f8601e299d8?lnk=st&q=fakta+mobbning+punktmarkering&rnum=1&hl=sv#e5844f8601e299d8

Ibland undrar jag om "alias" som du... om du /ni spelar dumma, eller om ni
faktiskt inte förstått hur illa vissa människor behandlas i Sverige.


Morgan O.
Sam Albaniensson
2007-05-21 21:11:00 UTC
Permalink
Post by Morgan Ohlson
Ibland undrar jag om "alias" som du... om du /ni spelar dumma, eller
om ni faktiskt inte förstått hur illa vissa människor behandlas i
Sverige.
Ja du, männska, jag vet inte vad jag ska säga. Ditt fall är verkligen
tragiskt. Men du, jag undrar över en sak. Vad tror du att du uppnår om du
klagar över din situation just här? Att några minst lika isolerade, ensamma,
asociala stackare ska skriva att de förstår hur du mår? Att de ska säga att
de tycker synd om dig? Eller hoppas du att bland alla töntar här hitta en
tönt i någon maktposition, som "äntligen" kommer att förstå dig, tycka synd
om dig och lösa din situation genom sin makts trollspö? Jag skulle
egentligen kunna ge dig en hel del råd om hur du kan komma ur din situation,
så att du så småningom både mår bättre och återfår ett någorlunda socialt
liv, men jag vet inte hur mycket nytta det skulle göra i ditt fall; för du
verkar trivas med att må som du mår, och hela tiden lipa och klaga, så att
du slipper göra annat. Jag förstår inte din sort, egentligen. Det kanske
beror på att jag kommer från en miljö där det var rätt så vanligt att folk
fängslades för sina politiska åsikters skull, att de torterades eller
avrättades, men aldrig knäcktes i själen, och även efter 10 eller 15 års
fångenskap, kunde de som överlevde återuppta sina vanliga liv, som om
fängelsevistelsen och alla förföljelser inte ens hade inträffat. Fast iofs
det handlade om människor med ideal och med livssyften. Människor som inte
levde sitt liv för ingenting, från en dag till en annan. Människor som hade
en ädel väg som de vandrade på, upphöjda ideal som de var beredda att offra
sina liv för. Och har du själv ingen mening med ditt liv, ingen målsättning
grundad på ädlare ideal än äta, skita, sova och snacka skit, bara för att
fördriva tiden eller älta i självömkan, så spelar det faktiskt ingen roll
vad du gör; och ett liv i det själsliga livets misär kan i detta mållösa,
syfteslösa, meningslösa tillstånd utan högre ideal eller tro, vara lika bra;
för det spelar ingen roll om man dör eller lever när man lever utan mening.

Jag skulle egentligen kunna uppmana dig att skaffa dig ett livssyfte,
grundat på högre ideal, och påbörja en vandring mot större vishet och allt
större närhet till detta syfte (som gärna får vara ouppnåeligt i sitt ideala
tillstånd, men också bestående av mer praktiska delmål, som du kan uppnå
under olika väl planerade etapper); men du kommer nog inte att göra det. Och
det är för att detta sätt att tänka är helt främmande för dig. Det har
varken inpräntats i dig via uppfostran i barndomen, eller via sådant som
folk präglas av i sitt ungdomliga sökande. Det enda sättet att få en så
stillastående själ att vandra, är måhända att utsätta den för ett trauma som
kan försätta den i rörelse, och sedan se till att rörelsen får en riktning,
men detta vore omoraliskt och rentav hycklande, för ingen kan bry sig mer om
dig än du själv; och vill du inte sätta din stillastående själaröv i
rörelse, så är det ditt eget val, och ingen annans. Men skaffa dig en tro,
och skaffa dig ädla, upphöjda ideal att sträva mot, för böveln!

Nå, jag var tvungen att säga det ändå, för det är en del av min tro, och
mina ideal, det.

S
Morgan Ohlson
2007-06-01 18:01:39 UTC
Permalink
Post by Sam Albaniensson
Post by Morgan Ohlson
Ibland undrar jag om "alias" som du... om du /ni spelar dumma, eller
om ni faktiskt inte förstått hur illa vissa människor behandlas i
Sverige.
Ja du, männska, jag vet inte vad jag ska säga. Ditt fall är verkligen
tragiskt. Men du, jag undrar över en sak. Vad tror du att du uppnår om du
klagar över din situation just här? Att några minst lika isolerade, ensamma,
asociala stackare ska skriva att de förstår hur du mår? Att de ska säga att
de tycker synd om dig? Eller hoppas du att bland alla töntar här hitta en
tönt i någon maktposition, som "äntligen" kommer att förstå dig, tycka synd
om dig och lösa din situation genom sin makts trollspö?
Ja, inkluderande.
Post by Sam Albaniensson
Jag skulle
egentligen kunna ge dig en hel del råd om hur du kan komma ur din situation,
så att du så småningom både mår bättre och återfår ett någorlunda socialt
liv, men jag vet inte hur mycket nytta det skulle göra i ditt fall; för du
verkar trivas med att må som du mår, och hela tiden lipa och klaga, så att
du slipper göra annat.
Bortsett från de skador jag fått av oväntade, "nästan obegripliga" övergrepp
av fol som man borde anses, eller som borde vara "medmänniskor" så mår jag
tämligen bra, faktiskt. Det är dock inte det samma som att vara i "trim".
Post by Sam Albaniensson
Jag förstår inte din sort, egentligen.
Det är väl inte heller meningen.
Post by Sam Albaniensson
Det kanske
beror på att jag kommer från en miljö där det var rätt så vanligt att folk
fängslades för sina politiska åsikters skull, att de torterades eller
avrättades, men aldrig knäcktes i själen,
Vad betyder ordet "knäckt", ennligt din definition.
Post by Sam Albaniensson
och även efter 10 eller 15 års
fångenskap, kunde de som överlevde återuppta sina vanliga liv, som om
fängelsevistelsen och alla förföljelser inte ens hade inträffat.
Enligt mig så är det en sjukdom medan jag är frisk i den aspekten. Man ska
inte förlåta systemtiska våldtäckare.
Post by Sam Albaniensson
Fast iofs
det handlade om människor med ideal och med livssyften. Människor som inte
levde sitt liv för ingenting, från en dag till en annan.
Man får inte glömma att övergreppen i Sverige, som mot mig har gjorts
oerhört smart såtillvida att om jag hade knäckts, så skulle alla vittnen och
vänner vara undanröjda så att brottet kunnat ske i avskildhet.

Det som sker i Sverige är inget plötsligt frihetsberövande utan ett
fruktansvärt väl planerat dåd, med strategiska finesser.

Bara att vara arbetslös i nära 10 år är starkt passiviserande... och det är
kanske den "lilla biten".
Post by Sam Albaniensson
Människor som hade
en ädel väg som de vandrade på, upphöjda ideal som de var beredda att offra
sina liv för. Och har du själv ingen mening med ditt liv, ingen målsättning
grundad på ädlare ideal än äta, skita, sova och snacka skit, bara för att
fördriva tiden eller älta i självömkan, så spelar det faktiskt ingen roll
vad du gör;
Det är ju det som den fruktansvärda strategin, att man under lång tid
passiviserar den sidan hos offret. Föreställ dig att du åker runt i en
cementblandare under 6 år. Du vet inte när det tar slut, du vet inte vilka
rättigheter eller möjligheter du har, du vet inte heller om det strax kommer
ett par nya varv i blandaren... och du vet t.ex inte vilka puckade brudar
som de avskyvärda anstiftarna tänker placera i din väg...

Har man då naturligt kloka mål? Det som du utrycker är möjligen "fräckt" men
sannerligen inte särskilt insiktsfullt!

Javisst har man mål om man är en person som alltid hyllat supande och
pippande, då är det ju bara att köra vidare, men ____ hör jag inte till den
skaran.
Post by Sam Albaniensson
och ett liv i det själsliga livets misär kan i detta mållösa,
syfteslösa, meningslösa tillstånd utan högre ideal eller tro, vara lika bra;
för det spelar ingen roll om man dör eller lever när man lever utan mening.
Det ironiska är faktiskt att dina lite sarkastiska kommentarer accentuerar
min verkliga situation, som du faktiskt inte alls tycks vara förmögen att
förstå. När du uttrycker dig som du gör, då förtydligas min egen bild just
av de personlighetsförändringar som jag nu ska försöka bringa ordning bland.

Samhället av idag ser faktiskt otroligt mycket mer komplext ut, t.ex bara
jämfört med 50-talet. Fakta är ju att många friska, ickemobbade och
välbeställda ungdomar idag har svårt att hitta "sin rätta väg" genom
livet... så då är det inte särskilt underligt om man är rejält vilsen efter
övergrepp och fortvarande frå¨ntagna rättigheter etc.
Post by Sam Albaniensson
Jag skulle egentligen kunna uppmana dig att skaffa dig ett livssyfte,
grundat på högre ideal,
Jag är helt medveten om sådana saker. Då bör man förstås tillägga att det
anses bl.a beteendevetare m.fl att det sista man bör säga till en utsatt
person är "ryck upp dig" eftersom det utsrålar så bristande emapti och
respekt för den enskildes upllevelse och eventuella psykiska fängelse.

Jammenar, mobbarna befinner sig i ett dramatiskt psykiskt fängelse, liksom
offret också gört från början. Till det fogas så ytterligare en massa okända
faktorer och frågetecken som man inte bara soopar bort. Jo, det finns
förstås de som skulle välja att sopa bort sådant, men de skulle å den andra
sidan låsa inne upplevelser och osorterat gods vilket definitivt skulle
belasta allting som de sedan gör i sina liv.
Post by Sam Albaniensson
och påbörja en vandring mot större vishet och allt
större närhet till detta syfte (som gärna får vara ouppnåeligt i sitt ideala
tillstånd, men också bestående av mer praktiska delmål, som du kan uppnå
under olika väl planerade etapper);
Jag har ju under en längre tid också varit medveten om att andra, dvs de
flesta sanniolikt har mer insikt i de oskrivna lagar som omgärdar det här än
vad jag har. Dvs att det är jävligt lätt att vara präktig när man har vissa
fakta, som någon annan helt kan sakna insikt, eller incitament till insikt
om. Det är lätt att sitta på en utsiktspunkt och berätta för den som sitter
i en jordgrop alldeles jämte hur vackert utsikten är.

..och "etapper", det är över huvud taget ingenting som existerar i en
människas värld som stayrts, kontrollerats och mobbats under lång tid.

Sannolikt skulle man kunna hålla de flesta mångåriga fängelseinterner
instängda många, många månader efter det att deras dörr i realiteten redan
har låsts upp. De flesta rycker inte i dörren dagligen, i synnerhet om den
sedan tidigare varit elektrifierad.
Post by Sam Albaniensson
men du kommer nog inte att göra det. Och
det är för att detta sätt att tänka är helt främmande för dig.
Jorrå... men en av de saker som jag har uppmärksammat är att det finns en
vida spridd kompetens i mobbning i Sverige. Däremot är kundkaperna om vilka
de verkliga konsekvenserna är i princip obefintliga.
Post by Sam Albaniensson
Det har
varken inpräntats i dig via uppfostran i barndomen, eller via sådant som
folk präglas av i sitt ungdomliga sökande. Det enda sättet att få en så
stillastående själ att vandra, är måhända att utsätta den för ett trauma som
kan försätta den i rörelse
I ett sådant här avseende är människans kompetenser av ganska litet värde
eftersom de handlar om att bryta upp psykiska fängelser som har "svetsats av
attacker". Skillnaden mellan en människa och en förskrämd chimpans är
egentligen väldigt små. Man petar, trevar, kollar vad som egentligen gäller
just nu... Trots att man är instängd och vill ut, så är ju omgivningen
förknippad med straff och övergrepp.

OBS! När man befinner sig i en zoon där det "omöjliga har inträffat" så är
man inställd på att det omöjliga också pågår intill dess man lyckats bevisa
motsatsen. Det handlar om att totalt omvärdera bilden av verkligheten...

Fångarna som just upptäcker att deras dörr är upplåst (om den är det) är
ofta rädda för att gå ut eftersom de, precis som innan utgår ifrån att
rymning kan föranleda livhotande straff. Dvs att risken är påtaglig att de i
stället svälter ihjäl i ett nedlagt fängelse just på grund av den straka
effekten av inlärd hjälplöshet.

Det knasiga är att intelligens faktiskt kan vara mer hinder än lösning
eftersom levande varelser sällan gör kalkylativt optimela beslut.
Post by Sam Albaniensson
och sedan se till att rörelsen får en riktning,
men detta vore omoraliskt och rentav hycklande, för ingen kan bry sig mer om
dig än du själv;
Jag uppfattar att du menar relativt väl, ändå blir ditt uttalande faktiskt
ganska insiktslöst.
Post by Sam Albaniensson
och vill du inte sätta din stillastående själaröv i
rörelse, så är det ditt eget val, och ingen annans. Men skaffa dig en tro,
och skaffa dig ädla, upphöjda ideal att sträva mot, för böveln!
Nå, jag var tvungen att säga det ändå, för det är en del av min tro, och
mina ideal, det.
Fortfarande idag är det så att alla dörrar jag kännt på, faktiskt
fortfarande är låsta eller t.o.m tycks minerade. Det förefaller som att du
inte avser vara dum, men tyvärr är du nog mer oförstående än du själv tror.
Människor är inte mekaniska ät-maskiner och någon himlaport har då fan inte
öppnat sig här.


Morgan O.

Hakvinius
2007-05-02 20:41:19 UTC
Permalink
Post by Morgan Ohlson
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda egenskaper.
Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra hur generna omsätts i
individens predisposition typ...
Lyssna på programmet från vetenskapsradion
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...
Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.
Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar egenskaperna hos det
barn som senare föds (i vissa, kanske alla lägen. Exakt vet vi inte ännu).
Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott. Personen döms för
brottet och står inför 10 års fängelse.
Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att fängelsevistelsen
kommer att skada personens kommande barn.
Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att dennes senare
kommande barn skadas?
Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera barnet som sedan
föds för att det skadats genom sin förälder som på så vis överfört "sämre"
egenskaper till barnet?
Morgan O.
Vi får inte glömma att det inte enbart handlar om straff, utan också om
rehabilitering och "undanhållande" (dvs skyddandet av samhället från
brottslingen). Risken är kanske också stor att den dömde skadar sitt
eget barn. Med bakgrund av det är svaret på din fråga "ja". Domen ska
verkställas. Tyvärr innebär all så grov brottslighet att inblandade barn
blir skadade. Misstänker att eventuell epigenetisk påverkan är försumbar
i de sammanhangen.

Tror också att det är skadligt att växa upp med en far som begått ett så
allvarligt brott (givetvis finns det undantag).
Anneli Halme
2007-05-03 16:11:13 UTC
Permalink
Post by Morgan Ohlson
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda egenskaper.
Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra hur generna omsätts i
individens predisposition typ...
Lyssna på programmet från vetenskapsradionhttp://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...
Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.
Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar egenskaperna hos det
barn som senare föds (i vissa, kanske alla lägen. Exakt vet vi inte ännu).
Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott. Personen döms för
brottet och står inför 10 års fängelse.
Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att fängelsevistelsen
kommer att skada personens kommande barn.
Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att dennes senare
kommande barn skadas?
Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera barnet som sedan
föds för att det skadats genom sin förälder som på så vis överfört "sämre"
egenskaper till barnet?
Morgan O.
Vart vill du komma Morgan?

Bara slippa undan professor Böhmes expertis och kunskap eller
diskutera filosofi?

Diskutera dina övermänniskoideal kan vi göra även utan förmenta
grunder i biologi.

Skulle inte det vara hederligare?

Anneli
Morgan Ohlson
2007-05-04 09:55:44 UTC
Permalink
Post by Anneli Halme
Post by Morgan Ohlson
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda egenskaper.
Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra hur generna omsätts i
individens predisposition typ...
Lyssna på programmet från vetenskapsradionhttp://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...
Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.
Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar egenskaperna hos det
barn som senare föds (i vissa, kanske alla lägen. Exakt vet vi inte ännu).
Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott. Personen döms för
brottet och står inför 10 års fängelse.
Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att fängelsevistelsen
kommer att skada personens kommande barn.
Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att dennes senare
kommande barn skadas?
Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera barnet som sedan
föds för att det skadats genom sin förälder som på så vis överfört "sämre"
egenskaper till barnet?
Morgan O.
Vart vill du komma Morgan?
Bara slippa undan professor Böhmes expertis och kunskap eller
diskutera filosofi?
Diskutera dina övermänniskoideal kan vi göra även utan förmenta
grunder i biologi.
Skulle inte det vara hederligare?
Anneli
Såja, såja... inte ska du väl tappa fattningen så bara för att det tycks
komma epigenetiska rön som underminerar argumenten för fascister att ägna
sig åt rasavel!?


/m
Hakvinius
2007-05-04 14:54:37 UTC
Permalink
Post by Morgan Ohlson
Post by Anneli Halme
Post by Morgan Ohlson
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda
egenskaper. Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra hur
generna omsätts i individens predisposition typ...
Lyssna på programmet från
vetenskapsradionhttp://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...
Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.
Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar
egenskaperna hos det barn som senare föds (i vissa, kanske alla
lägen. Exakt vet vi inte ännu).
Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott. Personen
döms för brottet och står inför 10 års fängelse.
Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att
fängelsevistelsen kommer att skada personens kommande barn.
Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att dennes
senare kommande barn skadas?
Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera barnet
som sedan föds för att det skadats genom sin förälder som på så
vis överfört "sämre" egenskaper till barnet?
Morgan O.
Vart vill du komma Morgan?
Bara slippa undan professor Böhmes expertis och kunskap eller
diskutera filosofi?
Diskutera dina övermänniskoideal kan vi göra även utan förmenta
grunder i biologi.
Skulle inte det vara hederligare?
Anneli
Såja, såja... inte ska du väl tappa fattningen så bara för att det
tycks komma epigenetiska rön som underminerar argumenten för
fascister att ägna sig åt rasavel!?
/m
Vi får inte glömma att dessa rön hittills endast har kommit fram genom
observation av hönor (gallina) och möjligen tuppar (gallus), vilka
(med få undantag) inte kan betraktas som människor.

När det gäller just höns är rasavel tämligen vedertaget och accepterat.
Morgan Ohlson
2007-05-06 06:28:54 UTC
Permalink
Post by Hakvinius
Post by Morgan Ohlson
Post by Anneli Halme
Post by Morgan Ohlson
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda
egenskaper. Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra hur
generna omsätts i individens predisposition typ...
Lyssna på programmet från
vetenskapsradionhttp://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...
Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.
Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar
egenskaperna hos det barn som senare föds (i vissa, kanske alla
lägen. Exakt vet vi inte ännu).
Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott. Personen
döms för brottet och står inför 10 års fängelse.
Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att
fängelsevistelsen kommer att skada personens kommande barn.
Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att dennes
senare kommande barn skadas?
Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera barnet
som sedan föds för att det skadats genom sin förälder som på så
vis överfört "sämre" egenskaper till barnet?
Morgan O.
Vart vill du komma Morgan?
Bara slippa undan professor Böhmes expertis och kunskap eller
diskutera filosofi?
Diskutera dina övermänniskoideal kan vi göra även utan förmenta
grunder i biologi.
Skulle inte det vara hederligare?
Anneli
Såja, såja... inte ska du väl tappa fattningen så bara för att det
tycks komma epigenetiska rön som underminerar argumenten för
fascister att ägna sig åt rasavel!?
/m
Vi får inte glömma att dessa rön hittills endast har kommit fram genom
observation av hönor (gallina) och möjligen tuppar (gallus), vilka
(med få undantag) inte kan betraktas som människor.
När det gäller just höns är rasavel tämligen vedertaget och accepterat.
Javisst ja... glömde att fåglar har annorlunda gener som består av
Lakritsbåtar och inte har några likheter med människans "riktiga" gener.


;o)


Morgan O.
PS: Skulle snarare gissa att några bestämt sig för att undertecknad, oavsett
ärende och ämne alltid har fel.
Hakvinius
2007-05-06 06:59:24 UTC
Permalink
Post by Morgan Ohlson
Post by Hakvinius
Post by Morgan Ohlson
Post by Anneli Halme
Post by Morgan Ohlson
Nya rön inom epigenetik visar att AKTIVITET kan påverka ärvda
egenskaper. Aktivitet skulle inte ändra genmassan, men ändra
hur generna omsätts i individens predisposition typ...
Lyssna på programmet från
vetenskapsradionhttp://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/sandningsarkiv.asp?programID=412
Klicka programmet från den 26'e...
Juridisk-filosofiskt dilemma kan komma att uppstå ur den nya epigentiken.
Det visar sig att förälders aktivitet alltså påverkar
egenskaperna hos det barn som senare föds (i vissa, kanske
alla lägen. Exakt vet vi inte ännu).
Anta att en nygift person begår ett allvarligt brott.
Personen döms för brottet och står inför 10 års fängelse.
Anta vidare att kommande epigenetisk forskning bevisar att
fängelsevistelsen kommer att skada personens kommande barn.
Är det rätt att straffa en vuxen om konsekvensen är att
dennes senare kommande barn skadas?
Om sådan skada kan bevisas, måste då samhället kompensera
barnet som sedan föds för att det skadats genom sin förälder
som på så vis överfört "sämre" egenskaper till barnet?
Morgan O.
Vart vill du komma Morgan?
Bara slippa undan professor Böhmes expertis och kunskap eller
diskutera filosofi?
Diskutera dina övermänniskoideal kan vi göra även utan förmenta
grunder i biologi.
Skulle inte det vara hederligare?
Anneli
Såja, såja... inte ska du väl tappa fattningen så bara för att
det tycks komma epigenetiska rön som underminerar argumenten för
fascister att ägna sig åt rasavel!?
/m
Vi får inte glömma att dessa rön hittills endast har kommit fram
genom observation av hönor (gallina) och möjligen tuppar (gallus),
vilka (med få undantag) inte kan betraktas som människor.
När det gäller just höns är rasavel tämligen vedertaget och accepterat.
Javisst ja... glömde att fåglar har annorlunda gener som består av
Lakritsbåtar och inte har några likheter med människans "riktiga" gener.
;o)
Morgan O. PS: Skulle snarare gissa att några bestämt sig för att
undertecknad, oavsett ärende och ämne alltid har fel.
Vi är sannolikt mer besläktade med höns än vad man kan tro. Jag tror
dock att vår hjärna är så pass mycket mer utvecklad, så att den
"dränker" de primitiva instinkter som epigenitiken möjligen kan tillföra.
Continue reading on narkive:
Loading...